Varför de stora sviterna inte passar midmarket

SAP Ariba, Coupa, Ivalua, Jaggaer och GEP är kompetenta system. Kritiken mot dem i midmarket handlar sällan om funktionalitet.

Räkna på det

Första året för en enterprise-svit landar ofta mellan 300 000 och 2 miljoner USD inklusive införande. Ta den lägre änden och räkna om till svenska kronor: runt 3 miljoner.

Ett bolag som köper in för 80 miljoner om året och sparar 8 procent har sparat 6,4 miljoner. Systemet tog hälften av det första året, och besparingen kommer inte fullt ut första året eftersom införandet tar månader.

Vid 300 miljoner i inköp ser samma kalkyl helt annorlunda ut. Det är därför sviterna säljs där.

Införandetiden är den andra halvan

Arton månader från kontrakt till att systemet faktiskt används är inte ovanligt. Ett bolag med två inköpare har ingen som kan äga det projektet vid sidan av sitt arbete.

Resultatet är förutsägbart: systemet införs delvis, kalkylbladet lever kvar parallellt, och efter två år används det för beställningar men inte för det som faktiskt skulle ge besparingen.

Vad katalogerna löser och inte löser

Thomasnet, Kompass, Europages och Matchory hittar leverantörer. Det är ett verkligt problem och de löser det.

Sedan tar det slut. Du har en lista. Förfrågan, jämförelsen, motiveringen och uppföljningen sker någon annanstans, oftast i e-post och kalkylblad, och inget av det går att granska i efterhand.

Gapet

Mellan de två finns ett bolag som köper för mellan 50 och 500 miljoner, har en till fem personer på inköp, och behöver både hitta leverantörer och driva processen.

Det är inte en nisch. Det är merparten av svensk industri räknat i antal bolag.

Det är där Rekaro ligger.